HSP
Högkänslig.
Första gången jag verkligen reflekterade över det var när jag började gå i terapi. Redan under mitt första besök tog min terapeut upp det, undrade om jag hade läst på något i ämnet eller visste att jag tillhörde kategorin? Efter det var det som att något gick upp för mig. En liten del av mig gick att förklara.
Jag är för känslig. Känner för mycket och tänker för mycket. Jag bryr mig för mycket om alla andra, deras problem, känslor och vad som bekymrar dem. Jag tar till mig för mycket av min omgivning.
Jag börjar dock att lära mig, tror jag. Lära mig vad som är mitt och vad som är andras. Det jag känner, är inte alltid mitt. Bara för att jag läser i en bok om olycklig kärlek, betyder inte det att jag är olyckligt kär. Bara för att en vän är ledsen, betyder det inte att det är min sorg. Är mitt barn argt, är det inte min känsla. Jag behöver inte reagera på mina känslor så fort de dyker upp. Känslor blir lätt till tankar som lätt leder till ett dåligt mående.
Vi högkänsliga måste stanna upp ofta. Återhämta oss. Och jag har insett att när jag lever för mycket uppe i mitt egna huvud, när jag känner mig ledsen, trött och nedstämd, jo då är det just det. Då har jag inte hunnit att stanna upp. Reflekterat. Återhämtat mig. Sorterat på mitt, andras eller vad som är viktigt. För mycket känslor leder till för mycket tankar, och tankar... jo det är just bara det. Fantasier jag skapar i mitt huvud.
Kram Therese
